Russian, 1881-1955  Related Paintings of Nikolay Fechin :. | Oriental girl | Portrait of baby | Portrait of oriental teenager | Kemonceter | Indian |
Related Artists:
Axel Lindman
painted Coastal Landscape, Normandie in 1877
Johannes Hubertus Leonardus de Haas
(25 March 1832 - 4 August 1908) was a Dutch animal and landscape painter, and a peripheral figure of the Hague School. Born at Hedel, De Haas spend his youth in Amsterdam where he got his first art education at evening-classes at the Koninklijke Academie. Consequently he moved to Haarlem where he was apprenticed to the artist Pieter Frederik van Os. During his stay in Haarlem he befriended Paul Gabriël and Hendrik Dirk Kruseman Van Elten who were also studying with Van Os. In 1853, together with his two friends, De Haas decided to go to Oosterbeek. Here they came into contact with the influential landscape painter Johannes Warnardus Bilders and the group of painters which had gathered around him, many of whom would later be part of the Hague School. De Haas also met his future wife in Oosterbeek, Bilders' daughter, Caroline. In 1855 he received good reviews for his pictures that were exhibited in Paris from the noted art critic Jean Baptiste Gustave Planche. In 1857 De Haas first went to Brussels, where he became friends with Willem Roelofs. De Haas frequently returned to the Netherlands and Oosterbeek for inspiration and Caroline. From 1860 his friend Gabriël also lived in Brussels, and De Haas often painted cattle in the landscapes of both Roelofs and Gabriel, fitting in perfectly with both their styles. In 1860 he won the gold medal at the exhibition of Utrecht. From 1861 until 1869 De Haas is permanently settled in Brussels, painting mainly on the coasts of Flanders and Picardie in northern France. He married Caroline Bilders in 1862, and in 1864 they are briefly joined by her brother, the promising painter Gerard Bilders. In 1865 Caroline dies at the age of 24 of tuberculosis, leaving him with a young son. During his stay in Brussels De Haas is instrumental in passing on the style of the Barbizon school to the painters at Oosterbeek.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.